Motivation!
Det här med att hålla sig motiverad är jobbigt för mig. Jag kan bestämma med mig själv att det DÄR ska jag göra idag! Sen när tiden väl är inne, då knorrar jag och försöker komma på diverse olika ursäkter för att övertala mig själv att inte göra det jag bestämt att jag ska göra.
Så går diskussionen fram och tillbaka mellan "det goda" och "det onda" jaget, och det känns som jag har en lätt dissociativ identitetsstörning.
Jag diskuterade detta med en kollega, han har precis gjort den svenska klassikern. Jag frågade var han fick sin motivation i från. Ingen speciell stans, var svaret. Jag bara gör det. Vidare förklarade jag att jag ofta tröttnade efter ett tag. Hans resonemang var att vissa bara har "det", andra inte.
Det var någon gång tidigt i höstas vi pratade om detta, och det har liksom legat och gnagt i mig. Det går så hand i hand med ett av mina motton - var man är sin egen lyckas smed. Om jag inte anstränger mig och verkligen tränar på vad jag än bestämmer mig för, så kommer jag aldrig bli duktig på det. Endast en medelmåtta, precis som jag känt mig i hela mitt liv.
Men nu har jag bestämt mig, jag ska inte ge upp! Jag ska bli en liten hälso/träningsnörd. Envis som synden är jag, så det ska gå!
Gillar citatet under bilden. Det och tanken på min kollega ska driva mig framåt och varje gång jag börjar dala så kan jag gå tillbaka hit och komma ihåg varför jag gör det jag gör.
